Ni vet den där känslan man får när poletten trillar ner, när man har försökt förstå något i timmar och så helt plötsligt så släpper det och allting känns lätt som en plätt, den känslan älskar jag! Kanske beror glädjen av den på att man minutrarna innan mer eller mindre kunde ha fått ett psykutbrott för att ingenting verkade logiskt. Hur som helst så är just den "hissen-gick-ända-upp-känslan" helt underbar och nu när jag är sjuk, och hjärnan inte utnyttjar kapaciteten som den brukar, så har jag råkat ut för detta mest hela dan. Det är helt enkelt skönt när man förstår saker och ting och man får sig ju dessutom ett gott skratt över hur korkad man var innan.

/S